Så kom äntligen matchen där laget visar prov på vad det kan förväntas gå för. Tråkigt nog kommer den matchen alldeles för sent då vi precis avslutat en del av säsongen där vi möter seriens förmodade slagpåsar.
I stora delar av matchen flyttar vi bollen fort mellan lagdelarna och spelarna verkar känna sig naturliga i sina positioner de är tänkta att spela i. En bitter eftersmak, förutom Wängbergs röda givetvis, är Yarsuvats fortsatta oförmåga att hitta nätet, men det kanske kommer. Fakta kvarstår dock att vi nu har tre otroligt tuffa och viktiga matcher framför oss. Efter att ha mött seriens bottenskikt ett par veckor kommer vi nu möta toppskiktet i form av Sundsvall, Degerfors och Halmstad. Laget hade kunnat förbereda sig något bättre inför de kommande tre matcherna, endast 3 poäng har vi fått med oss på de 5 senaste matcherna. Ett litet halmstrå man kan greppa, eller helst omfamna, är att vi de senaste åren tenderat att prestera bättre mot just topplagen. Återstår att se ifall årets upplaga gör detsamma.
4 kvarnar – Mervan Celik
Visar verkligen vad han betyder för det här laget i form av både ren skicklighet och huvud. Spelar elegant fram Åberg till det tidiga 1-0 målet.
3 kvarnar – August Wängberg
Hade det inte varit för det sena, onödiga, röda kortet så hade Agge tagit hem fyran. Gör allt som Mervan gör i form av ledarskap och svarar även för ett enormt mål när han tvingade in bollen med en distinkt högerslägga.
2 kvarnar – Joachim Åberg
Förflyttar bollen bra, är kvick i både tanke och passningspel och svarar för ett mål. Härligt.
1 kvarn – Stefan Jacobsson
För, vad det verkar, ett fint taktiskt upplägg som vi såg gav en ganska bra effekt.