Ojojojojoj, vilken dramatik. Nu står vi här på randen mellan undergång och, ehm, inte undergång igen. Vår årliga allting-avgörs-i-sista-omgången tradition är kommen här i vår kära Superetta, världens kanske mest felkonstruerade elitfotbollsserie, som snart ska få somna in i vinterdvala. Förhoppningsvis så löser vi skiten för egen maskin med en bländande insats uppe i Uppsala, men för redan nedbrutna nervvrak som mig själv så går det ju inte att bortse från och släppa tankarna kring alla de tusentals scenarion där allting kan gå åt helvete och lite till. Men de tankarna är ju i och för sig med mig redan från matchdag nummer ett, så allt är väl som vanligt med andra ord.
GAIS välkomnade Akropolis med att köra över dem rejält i första halvlek och sprutade fram målchanser som aldrig förr. Att vi sedan lyckades råna oss själva på att inte göra fler mål var synd, men det kändes som ren magi att få se atleterna ösa på efter några matchers offensiv stiltje. Akropolis och Ume var ju inför kvällens drabbning de enda lagen som vi släppt en ledning mot på hela säsongen och eftersom traditionens makter då uppenbarligen är starka inom fotbollen så blev det samma visa även denna gången. Synd, men sammantaget en bra match mot gänget från Stockholm.
4 kvarnar – Adnan Maric
For president
3 kvarnar – Julius Lindberg
Pang
2 kvarnar – Boris Lumbana
Nytt kontrakt. Ny bra match
1 kvarn – Haris Cirak
Såg mer självsäker ut än vanligt
Loading ...