Vad står högst upp på en fotbollssupporters önskelista? Lojala spelare som menar det när de kysser klubbmärket. När GAIS äntligen har gott om sådana, då måste de tvingas iväg.
Som vi har försökt att hitta hjältar. Wilton Figueiredo, James Keene, Khari Stephenson, Prince Ikpe Ekong… Det finns en lång lista före detta Gaisspelare som om vi supportrar fått bestämma hade blivit kultlirare, värdiga att hylla och minnas i decennier framöver.
Ingen av dem har velat stanna kvar i GAIS.
Nu hade vi plötsligt en finsk målvakt som efter en träning i våras sa ”Jag tänker spela för den här klubben så länge de vill ha mig.”.
Vi hade en egen produkt som gick in till sportchefen tidigare i somras och förklarade att han inte tänkte lämna GAIS, inte nu så som tabelläget var, vi måste vända det här först. Sedan drog han ner byxorna och visade sina Gaiskalsonger: ”Innan träningen har jag sådana här på mig, efter träningen byter jag till nya sådana här. Det här är vad jag brinner för!”
Vi hade en importbrasse som ”mest såg bekymrad ut” när det talades om ett eventuellt klubbyte förra sommaren. Jag kan tänka mig att han är minst lika bekymrad och besviken nu, hade han fått välja hade han spelat för GAIS resten av sitt liv.
Sådana spelare med ett sådant Gaishjärta som vi supportrar har önskat oss, så länge. Då är vi mer eller mindre tvingade att tvinga iväg dem från GAIS…
I en god värld hade det inte varit så.
Kiitos Sillen, Tesekkür ederim Mervan, Obrigado Wanderson. Era hjärtan för GAIS har gjort klubben större.