Äntligen var det då dags för seriepremiär, matchuppladdningen sker i år (om någon nu missat detta) på John Scott´s Stable ”En trappa upp”. De nervösaste själarna hängde på dörren klockan tolv för att dämpa nervositeten med en för medlemar i GK rabatterad lagom kyld dryck. Strömmen av folk som gled in såg ut att aldrig vilja ta slut och blandningen på åldrar och kön skapade en skön stämning under hela uppladdningen. Som sig bör blev det också en gemensam avmarsch mot Gamla Ullevi, hoppas dock att det mörker som la sig över tåget på en annars klar blå himmel inte blir symboliken för säsongen.. Efter en försäsong som endast en UEFA Pro Diploma tränare kan analysera så det låter vettigt var det då dags för match om riktiga poäng.
I första halvlek fick vi se ett Varberg med ett dna från klassisk Wålemark/Ljungskile fotboll. Ett stor vuxet lag som vinner mycket dueller och inte skäms för att slå långt, skicka ut bollen till inkast eller ta en smart frispark. GAIS skapar direkt inget ting som känns riktigt farligt! Andra halvlek trycker GAIS upp ytterbackarna mer och etablerar spelet på Varbergs planhalva men för dålig rörelse på spelare utan boll och bristen på tempoväxlingar(känner vi igen det från träningsmatcherna?) gör att Varberg inte har några större svårigheter att försvara sista tredjedelen av sin planhalva. Statistikbiten, ja vissa matcher räcker ju att få svart på vitt. Vad säger den då? Ja de första fem så har GAIS 6 inkast, 2 frisparkar och 2 hörnor. Varberg 1 inspark och 1 inkast. Sista tjugo i första halvlek vinner Varberg med 9-2 i inkast. Totalt blir det 19- 16 i inkast under första halvlek i GAIS favör. Alltid något sa fan när han såg Åmål. Kvarnutdelning då? Ja här får jag erkänna att jag drabbats av en liknande krampighet som spelarna gjorde i matchen. Hittar inte luckorna där man kan skicka in en spetsfyndig analys om någon spelares förträfflighet.
Fyra kvarnar. Spirrklubben. Akademin fostrar nya spelare och Spirrklubben nya GAISare.
Tre kvarnar. En trappa upp. Äntligen ett samlingsställe som matchar supportrarnas Stil & Klass, traditionen bygger vi vidare på tillsammans.
Två kvarnar. Adam Eriksson
En kvarn. Shkelqim Krasniqi