Inför säsongen pratade Stefan Jacobsson om att vara pragmatisk. En fix matchidé behöver inte vara vägledande genom säsongen och varje enskild match, utan det gäller att anpassa sig för att få ut bästa resultat. Det är alltid en avvägning mellan prestation och resultat, mellan långsiktighet och att skrapa ihop tillräckligt med poäng för att klara ett nytt kontrakt.
Jag ser vad GAIS vill och förstår vart GAIS är på väg i spelet, men just nu känns det som att vi måste ta ett steg tillbaka, eller kanske byta fil för stunden, och försöka jobba mer med det som traditionellt sett brukar vara vägvinnande i vår förening. Försvar och omställningar. Hög energi och tight försvarsspel kan nog ta oss längre just nu än arbetet med hur vi ska få in bollen till rättvända spelare i den sista tredjedelen på si och så många sätt. Det är klart att matchidén mot AFC inte nödvändigtvis var dålig, men den hysteriska mängden felpass och stundtals dåliga bollbehandling omöjliggjorde ändå vår förmåga att ta oss framåt och självförtroendet kan få sig en rejäl törn om detta fortsätter. Och helt ärligt så har vi inte tagit oss fram till så många bra lägen genom de åtta matcher vi stökat oss igenom än så länge.
Samtidigt har vi vår självbild att förhålla oss till. Skulle vi kunna ligga lågt med ett 5-4-1 försvar och vara cyniska svin mot lag som Ljungskile eller Akropolis? Lag som vi så klart ska pissa på när vi har tagit vår förening till den nivå där vi själsligt hör hemma, men som just nu är hyfsat likvärdiga kombattanter här i Superettan. Alexander Axén minns jag resonerade kring oss supportrar och relationen till olika lag för länge sedan. För att parafrasera:
Om Brommapojkarna kommer på besök med ett bra lag och är i bra form så blir supportrarna besvikna om vi spelar oavgjort, jämfört med om vi får samma resultat när Djurgården kommer på besök med ett dåligt lag som är i dålig form. Då applåderar supportrarna och hyllar lagets insats.
Min poäng är, hur mycket av vår stolthet kan vi lägga åt sidan för att suga ut poängen vi behöver mot alla gråa böslag i serien som vår självbild säger att vi egentligen ska köra över, när vi inte kan köra över dem.
Personligen har jag inget emot om Brandt tar en mittfältsplats och om Marcelo får chansen ute till höger för att det ska bli lite mer jävlar anamma där ute på planen till nästa match. Tjonga och jaga andrabollar är kanske inte så romantiskt, men vi kom till 500 % fler lägen när vi började spela rakt, snabbt och långt in i och mot AFCs straffområde. Det faktum att båda målen kom till efter våra egna misstag i uppspelsfasen kan göra att det börjar smyga in sig än mer osäkerhet, vilket skapar underlag för fler misstag, vilket gör att vi kanske ska spela ett spel där vi riskminimerar mer framöver. Dessutom kommer LSK att komma med fysik och vässade armbågar, så vi får vara beredda på en hel del kamp. Framförallt då deras bästa anfallsvapen är fasta situationer. Men till skillnad från AFC så är faktiskt LSK seriens sämsta lag och jag har svårt att se hur de ska klara sig kvar utan att åka ut med huvudet före. De kommer dock att plocka en del skalper längs med vägen och nu gäller det att se till att inte vi blir en av dem.
4 kvarnar – xxx
3 kvarnar – xxx
2 kvarnar – xxx
1 kvarn – August Wängberg
Får poäng för sin läckra glidtackling, precis sådan som vi minns att Kung Kenneth brukade göra när han dominerade förr i tiden.
Loading ...