Självhjälp till acceptans och hängivenhet
Det har hänt förut. Man har stretat emot, försökt hålla huvudet över ytan i månader, tills man en dag vaknat upp med riktig hästångest. Det går inte att ta sig upp ur sängen över huvud taget och man bara vet att det är dags nu. Man måste förändras, i grunden, inga ursäkter, inga alternativ. Men var i helvete ska man börja? Landstinget går på knäna och erbjuder akut psykhjälp endast åt dem som riskerar ta livet av sig, vilket trots hästångesten inte är något man skulle göra, eftersom man innerst inne gillar sitt mjuka egna skinn, sin fräna stil, sitt grönsvarta lag.
Så man sträcker sig så långt man når, ut i det mörklagda rummet, får tag i datorn och drar den till sängen. Man googlar på det man anser vara nyckelproblemet i ens liv och börjar sålla bland all skit. Efter ett tag ser man något som med en knivskarp formulering fångar allt det man känner. Det är en bok, skriven av någon som tydligen vet något om hur man blir av med eländet och växer som person. När man läser inledningen känner man hopp igen. Det tar dock inte länge innan hästångesten slår på igen då man upptäcker att den käcka inledningen är det enda som finns fritt tillgängligt av boken. Ens tidigare jag hade gett upp vid det här bakslaget, försökt somna om och lagt sin tilltro till oxazepam. Men nu när man fan är 30, så håller det inte. Så man tänker till ett extra varv och söker i stadsbibliotekets katalog. Där blir man varse om att det minsann går att låna vissa böcker helt elektroniskt, utan att ens stiga upp ur sängen. Det låter snudd på övernaturligt. Och nog måste det handla om ett rent mirakel när titeln man letar efter är tillgänglig som ett e-lån. Det ska laddas ner speciella program och trixas lite med apparaturen, men ångesten lättar bara av att känna att man gör något, att man kanske, kanske redan är påväg mot en drägligare tillvaro.
Man sträckläser. Man gör övningar i mindfulness, fokuserar på andningen, smaker, dofter, allt det där. Man lär sig att defusionera negativa tankar. Man reflekterar kring sina värden och lär sig handla ändamålsenligt. Ångesten drar sig tillbaka och efter några dagar börjar man ta kontakt med vänner och låter säkert som en jävla väckelsepredikant i luren. Hjärnan går på högvarv och man börjar tänka brett och fritt. Man börjar tänka på GAIS. Finns det inte lärdomar för GAIS och dess supportrar att utvinna ur denna magiska självhjälpsbok? Man testar genom att tillämpa bokens budskap direkt på GAIS som klubb, såhär:
GAIS är sårat. Gläjden som upplevdes när det gick bra 2011 är borta. Mervan gjorde mål på precis allt då, men nu är inget lätt längre, för verkligheten steg ut i banan, och kollisionen med de högt flygande fantasierna blev hård. Ilska, rädsla och frustration tog vid och 2012 styrdes GAIS handlingar av dessa negativa känslor. Krampaktigt höll man fast vid tanken om att det borde vara enkelt, att man borde kunna prestera bra på en allsvensk nivå, och när det inte var det reagerade man utan eftertanke. Man tummade på sina grundläggande värden och slöt sig för omvärlden. Man uppträdde kyligt och avstängt. Man gjorde sådant som dämpade ångesten på kort sikt, men som på lång sikt förvärrade situationen.
En del av lösningen var och är att sluta upp med sådant som förvärrar läget. Men det räcker inte. Det är även nödvändigt för GAIS som klubb att för sig själv klargöra sina värden, för att kunna handla mer i enlighet med dem och bli mer av den idealiska klubb man vill vara. Vilken sorts klubb är GAIS? Vilken sorts klubb vill GAIS vara? Finns det ett glapp mellan den klubb GAIS vill vara och den man är? Med värden menas det man står för här på jorden. Om de försummas rasar verksamheten ihop som ett hus utan grund. Hur vet man vilka värden man har? Jo, säg så här. Vi står nu inför ett 120-årsjubileum. Men tänk på en tid längre fram, ett 200-årsjubileum. Representanter från olika organisationer och andra klubbar har bjudits in. Föreställ er att nån holländsk-seychellsk tränarlegendar håller tal. Vad skulle GAIS innerst inne vilja att denna legendar sade om klubben? Vilka omdömen, karaktärsdrag och egenskaper skulle man vilja att legendaren nämnde i samma mening som GAIS? Det är knappast omdömen som ”falsk”, ”lynnig”, ”plast”, ”kortsiktig” och ”självgod” man vill höra att man är ihågkommen för. Så slut dina ögon och ta några minuter på dig för att göra denna övning. Kom ihåg att GAIS värden inte handlar om några ”måsten” eller ”borden”, utan vad som är viktigt och meningsfullt för klubben.
GAIS måste även lära sig acceptera det som ligger utom kontroll. Det är något väldigt mänskligt att tro att man kan forma omgivningen som man vill om man bara vill det tillräckligt mycket. Men det är fel. Hur mycket man vill kan man inte på något betydelsefullt sätt kontrollera vad andra flanar håller på med, exempelvis på Rambergsvallen. Att deras förehavanden väcker onda känslor är oundvikligt, men det är det egna beteendet man kan göra något åt. GAIS kan välja att handla ändamålsenligt, i enlighet med sina egna värden, i stället för att fokusera på sådant som ligger utanför den omedelbara kontrollen.
Värden är något att falla tillbaka på när det går dåligt, vilket det oundvikligen kommer att göra. Det kommer att svida, det kommer att kännas hopplöst, men så länge man har en riktning och en kompass kan man alltid skrida till handling för att förbättra situationen.
Observera också att värden inte är det samma som mål. Mål kan man uppnå genom att ta genvägar, fuska, dopa sig med spelare man inte har råd med. Man kan uppnå ett mål men likväl störta ner i avgrunden strax därefter. Mål kommer och går, men värden försvinner ingenstans. Att värdesätta, handla enligt sina värden, är en fortlöpande process. Må den för GAIS del aldrig ta slut.
Nästa gång: ACT för supportrar i hetluften.
Mattias Björkas
Musiker, Vasas flora och fauna & Cats on fire