Som tidigare har konstaterats så är GAIS någonting helt annat på hemmaplan än på bortaplan. Kanske är detta något som ofta är symptomatiskt för ett bottenlag, förmågan att inte prestera lika bra borta som hemma. Men denna matchen visade laget upp vilken hög högstanivå de har och vi fick njuta av många fina prestationer, både kollektiva och individuella.
Boris flyttade upp och tog över den defensiva mittfältspositionen i Ladans frånvaro samtidigt som Calle hoppade tillbaks in på mittbacksplatsen bredvid Weberg, vilket var den mest välbalanserade lösningen och något som kan bli ett angenämt problem framöver då Boris ju har en bra passningsfot samtidigt som hans fysisk framför och i straffområdet hjälper till att stadga upp försvarsspelet på ett förtjänstfullt sätt.
På kanterna fanns så klart de två evighetsmaskinerna Wängberg och Andersén, där den senare kanske var bäst i GAIS under första halvlek när spelet böljade framåt tillbaka men sin vana trogen fick en känning i baksidan av låret efter en karatesparksduell på offensiv planhalva i slutet av matchen.
Haris och Adnan tog de mer framskjutna mittfältspositionerna där Cirak höll en mer understödjande uppgift och Maric gick rakare och fylld ofta på inne i och runtomkring straffområdet och fungerade som den länk mellan mittfält och anfall vi länge suktat efter.
Mervan tog för sig friskt ute på sin högerposition och visade upp sitt allra bredaste spektrum av kvaliteter så fort han fick bollen på fötterna, både rättvänd, felvänd, i fart och stillastående, både högt upp och långt ner i planen. På vänsterkanten fick Lindberg en nystart och tackade för förtroendet med att hänga ett gött skott i mål och en i övrigt fullt godkänd insats och Yarsuvat jobbade på centralt och var delaktig i många anfall men blev mer osynlig när vi försvarade hem ledningen fram tills sista fem minuterna då han fick ett par halvchanser att löpa sig fri samt spelade fram Adnan till ett friläge.
En rapport från träningen i veckan lät pålysa att just Lindberg hade visat upp en hög nivå vad gäller träffsäkerhet framför mål och vi fick rakt av garantier för att han skulle döna in ett skott mot Trelleborg. Fantastiskt.
En fullt godkänd prestation och en seger med mersmak länkade ihop oss med lagen ovanför strecket och nu känns det som att vi är med i matchen igen. Vi hamnade lite lågt stundtals och ibland valde vi att passa när vi inte skulle eller hålla i bollen lite för länge när vi skulle ha släppt den, men i det stora hela så var segern välförtjänt. Allting kändes välbalanserat denna matchen och lagdelarna hängde ihop till en helhet. Lock, stock and barrel. Karlsson i målet ställdes inte inför så stora svårigheter när han inte själv bjöd in motståndarna till lite halvchanser.
Jag sticker lite fräckt ut hakan och säger att vi numera har Superettans bästa högerkant med firma Mervan, Adnan och Wängberg. Högsta standard om inte annat och jag ser fram emot att se dem och resten av laget leva jävel med Giffarna i nästa match när vi revanschkrossar dem i mötet på Gamla härnäst.
Det finns många aspiranter på kvarnpoäng denna matchen, men här kommer de utvalda få:
4 kvarnar – Mervan Celik
Gjorde allt rätt och fick trycka in ett mål som belöning
3 kvarnar – Adnan Maric
Han löpte, han passade, han duellerade, han fyllde på och äntligen har vi hittat någon som länkar ihop mittfält och anfall
2 kvarnar – Julius Lindberg
Riktig gött skott och Julius såg ut att trivas ute till vänster
1 kvarn – Niclas Andersén
Jobbade hårt, gick segrande ur många närkamper och kom även upp och skickade in bollar i straffområdet