2008-08-13 : Gårdakvarnen noterar
Efter en lång semester sedan den sista "noterar" under EM finns det mycket att notera. Åt helvete ena stunden, grymt bra i nästa och rykten om en derbyladdning som kommer att slå allt vad publaddningar förut har varit.>>>

Det har hänt mycket under sommaren och GK noterar har haft semester sedan EM-uppehållet.

Sommarens största fotbollsnyhet efter EM har haft GAIS som en av parterna: Pär Ericsson-affären.

Vid det här laget kan alla intresserade turerna.
Sista ordet i media blev det här.
Vinnare: GAIS, Degerfors och Pär Ericsson. Ericsson får spela höstsäsongen i en bättre klubb ett steg upp i seriesystemet, Degerfors får en förstärkning som redan börjat leverera mål i jakten på nytt kontrakt och till nyår får GAIS en talang som bara kan ha förädlats ytterligare av den tuffare omgivningen i Superettan jämfört med tvåan.
Förlorare: Carlstad United, som låg bra till i toppstriden men blir av med sin bästa spelare och tränarparet.
Som intellektuell analytiker är Carlstads agerande obegripligt. Liksom Öisfansens vrede. Som fotbollssupporter kan jag åtminstone förstå öisarna. Och som fotbollssupporter skrattar jag dem rätt upp i ansiktet.

Efter ett poäng borta mot AIK, seger mot Panos och Lycéns 1-0 borta mot Sundsvall på övertid var jag överlycklig. Vägen fram mot de eftertraktade placeringarna på tabellens övre halva låg öppen.

Lika lycklig var den unge mannen som stod för pitchinvasionen.
Han är nu avstängd i två år.

Precis som Carlstads ordförande är det i princip bara att bita i det sura äpplet. Att regelverket finns och er ut som det gör kommer knappast som en nyhet.

Efter att ha hört pitchinvaderns ångerfullhet och rädsla för att bli avstängd på bussen hem tycker jag ändå att två år är i saftigaste laget.
Det här rörde sig om en glädjehandling utan syfte att skada eller förstöra, och avsaknaden av ont uppsåt borde definitivt vägas in som en förmildrande omständighet.

Aftonbladet fortsätter med sin årliga klackrankning.
Vi har tappat en del placeringar sedan åren i ”Supertvåan”.

Sådana här listor, särskilt i kvällstidningarna, är behäftade med en tung töntstämpel. De som satt betygen verkar aldrig ha någon koll på vad som definierar klackkultur och en bra klack utifrån klacksupportrarnas eget perspektiv. Inte heller har de någon koll på vad som händer utanför Stockholm.

Och det är nog tack vare det vi trots allt halkar in på en sjätteplats med en trea i betyg. För på bortaplan är Gaisklacken en femma vad gäller röja och åtminstone en trea vad gäller uppslutning. På hemmaplan är vi möjligen värda en tvåa, av en välvillig domare.

Har sett samtliga allsvenska klackar som resande supporter under många år. Jag vidhåller, trots att det bär emot, att det överlägset bästa trycket finns på Stockholm Stadion.

Under avdelningen artiklar med en okunnig vinkling hittar vi den här om supporterägda klubbar.

Än så länge är svenska föreningar under supporterkontroll, eftersom det är föreningarnas medlemmar som styr.
Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer detta förmodligen att förändras, och då blir det högaktuellt att titta på alternativ för att behålla kontrollen över klubben, färgerna, emblemet, dräkterna och traditionerna. Och då handlar det inte om något tramsigt lingonlag som ska styras som ett dataspel över internet.

Gårdakvarnen noterar har tidigare nämnt de brittiska supporters trusts, som i vissa fall har varit ett framgångsrikt svar på mer eller mindre skogstokiga spekulanters övertagande av favoritklubben (se även Offside #2/05).

Den dagen Gaisaktier släpps till försäljning gäller det att vara med från början för att försvara det inflytande över klubben vi har idag. Ett inflytande som stoppat fusionsplanerna som kallades FC Gothia och som ser till att vi till nästa säsong på den nya arenan får stå på värdiga platser på arenans långsida.

Efter månader av undermåligt underlag för GAIS och IFK i allsvenskan har GotEvent beslutat att lägga en ny gräsmatta på Nya Ullevi efter att fotbollsförbundet förklarat att planen är ospelbar för landslaget.

I onsdagens (13 augusti) pappersutgåva av GP riktar Håkan Mild hård och befogad kritik mot GotEvent.
Christer Wallin går längre och säger att GAIS ska kräva kompensation eftersom vi för hyrespengarna ”inte har fått den produkt som vi har blivit lovade”.
Helt riktigt.
Har klubbarna betalat för en gräsmatta men istället fått en ojämn lerplätt är det inte mer än rimligt att priset ska bli kraftigt nedsatt.

Jag tänker inte göra en Elfsborg och skylla dåliga resultat på underlaget, men en jämn och spelbar matta hade definitivt varit till vår fördel i de två senaste hemmamatcherna mot Sundsvall och Trelleborg.

Intäktsförlusten för GAIS del i form av publikbortfall för eventuellt tappade tabellplaceringar och den påspädning till Nya Ullevis redan usla rykte som detta orsakat är värd rätt mycket pengar.

I våras älskade jag Magnus Pehrssons tanke.
Ett spelförande, kortpassande, offensivt GAIS. När det fungerar är det den mest underhållande, grönsvarta fotboll jag har sett under mina år på läktaren.
När det inte fungerar får det mig att tänka tillbaka på fjolårets bortaförlust mot Örebro, då jag och Pungen satt hela bussresan hem och skanderade Bosse Falk.

Namnet på tränaren som för alla oss födda efter Gagarins rymdfärd är den som lett oss till de hittills största framgångarna under våra livstider.

Den dagen Pehrssons och Falks tänkande förenas till solen som aldrig ska gå ner och vi får se en kombination, där bollinnehavet och de vårdade, snabba kortpassningarna är grunden, men kryddas med en och annan rejäl långboll bakom motståndarnas backlinje, den dagen har vi verkligen fått en Rorsman.

Under min ständigt återkommande vinjett källkritik får detta SVT-inslag om publiktappet i Allsvenskan sorteras.

Visst är det kul med bra publicitet för GAIS. Men varenda människa som inte är, så att säga, tappad bakom en vagn, inser att GAIS publiksnitt jämfört med de onämnbaras, kommer att se helt annorlunda ut efter höstderbyt den 1 september.

Det finns ändå två intressanta detaljer i inslaget.
Den första är de onämnbaras marknadsgubbe, som konstaterar att ”vi har svårt att dra publik mot mindre attraktiva lag”.
Det är inte så konstigt för en klubb med så stor andel evenemangsfånar och kranskommunspack i publiken.

Vi gaisare kan trösta oss med samma mediokra siffror vare sig vi spelar heta derbyn mot Lunden i Supertvåan, sexpoängsmatcher mot Väsby i Superettan eller hemmapremiärer mot Hammarby i Allsvenskan.

Den andra detaljen av relevans är Ellos märkbara tapp. Minus 1 836 jämfört med fjolåret. Då snackar vi ändå om ett lag som slåss om guldet.
En tankeställare till de som oförbehållslöst köper vår styrelses till synes religiösa tilltro till den nya arenan.

Den första svagheten i mantrat ”vänta bara tills vi får en ny arena” är att i nästa mening följer ”titta bara hur bra det gick för Elfsborg”.
Sant.
Elfsborg har gått från ett anonymt mittenlag i Halmstadsklass till att bli en av de så kallade storklubbarna jämte Stockholmslagen, de onämnbara, Helsingborg och Malmö FF, sedan de fick sin nya arena.

Två avgörande faktorer skiljer emellertid Ellosbönderna från GAIS.
1 De är ensamma i sin stad (ber om ursäkt till de eventuella elfsborgshatande, hardcore-Norrbyfansen som läser. All respekt till er om ni finns).
2 De hade ett gäng ”rika boråsare” (nu får jag återigen chansen att citera Mats Härds kanske enda guldkorn från en lång skribentkarriär:”Rika boråsare? Hur låter det egentligen. Ja, inte som några jag skulle vilja hamna bredvid vid bardisken på krogen precis”) som gick in och köpte hem Anders Svensson och en bunt andra klasspelare som la grunden till den sportsliga framgång som krävs för att göra den lockelse en ny arenas nyhetens behag utövar permanent.
Och då visar årets siffror ändå att det inte räcker.

Den andra svagheten är de förändrade förutsättningarna för den så kallade SWAT-analysen, som GAIS styrelse har gjort och presenterade på ett representantskapsmöte förra hösten.

Den sista bokstaven i SWAT står för threats. där räknades såklart lokalkonkurrenterna IFK, Öis och Röva upp.
Det konstaterades att IFK för en överskådlig framtid kommer att vara ett av två dominerande lag i staden. Striden står därmed mellan GAIS, Öis och Röva.

Ifjol räknades Öis bort. Men även där har rika mecenater gått in och återigen rätat upp ekonomin och ”hämtat hem” Markus Allbäck. Öis verkar nu vara på gång tillbaka till Allsvenskan.

Hoppas att Wallin och gänget tar med mardrömsscenariot att behöva inviga den nya arenan med ytterligare en tiondeplacering i bagaget, ingen ny forward, fortsatta framgångar för IFK och ett allsvenskt comebackande Öis som vinner premiären med Allbäck i laget.

Häckens storsatsning har väl kommit av sig litegrann sedan degraderingen, misslyckandet att avancera ifjol och Hising Island Psychos avhopp som sportchef, men det är fortfarande en extremt resursstark klubb med siktet inställt på Allsvensk fotboll.

Nu är Wallin ingen fårskalle, och bakom hans odelat positiva tilltro till den nya arenans effekt finns säkert dessa funderingar med i bagaget.
Det positiva snacket är en del av hypen, som måste till för att det ska komma ett publikt uppsving. Massorna måste intalas att det ska bli fantastiskt att se allsvensk fotboll i Göteborg från och med säsongen 2009.
Frågan är hur de trots allt begränsade massorna ska förmås att välja GAIS.
Vi har inte varit ett etablerat storlag, med den publikbas det medför, lika länge som de onämnbara. Vi har inga Gothia- eller byggherremiljoner att värva spelarprofiler för.

Dags att återkomma till styrelsens SWAT-analys (fan vad jag hatar sådana handel- och kontorsprogramstermer), där S står för strenghts. Som styrka nummer ett pekade Wallin ut engagemanget underifrån.

Med det har det varit lite si och så de senaste åren. Vi har slagit oss till ro med en tillit till att vår styrelse ska greja allt och blivit loja. Fortsätter det så kommer vi snart att stå där, samma 2 508 som led på läktaren senast mot Trelleborg, och undra vad som hände med det där nya som skulle vara så bra på en ny arena.

Jag har tjôtat om samma tanke ända sedan jag började skriva insändare till S.W.A.S.R (Snälla, om ni har kvar numren så gå inte in och läs mina insändare. Jag gjorde det själv häromåret och rodnar än) i tonåren, om vi tar vårt eget engagemang och börjar med att då och då locka med oss någon som inte brukar gå på matcherna har vi den bästa början till en publikökning vi kan få.
Bättre än miljoner i marknadsföring och vad allt styrelsearbete i världen kan åstadkomma.

Jag har ett eget exempel. Efter alla år av gaisande kanske det inte är en så imponerande siffra, men jag har åtminstone lyckats värva en ny supporter och en ny marginalare. Båda två var på plats senast mot Trelleborg.

Den nya supportern började jag släpa med mig till pub och matcher 2005. I år har han årskort och hänger med på en och annan bortamatch.
När vi slog Elfsborg hemma ifjol hade han i sin tur med sig en kompis som fastnade för gaisandet direkt och som har synts på ståplatsläktaren då och då sedan dess.

Fråga dig själv hur många ofrälsta du har gjort till gaisare.
Om vi likt maneter och mördarsniglar kan föröka oss genom delning har vi fått igång en positiv effekt.

Detta är en av anledningarna till att vi i Gårdakvarnen lottar ut en fribiljett till nästa hemmamatch bland de som reser med våra bortabussar och är årskortsinnehavare.

Med tanke på att det fanns skribenter på gronsvart.com, gaisare som jag vet är bosatta i Göteborg, som under pågående match senast mot Trelleborg beklagade sig över publiksiffran, och att engagemanget underifrån enligt Wallin och vår styrelse är vår allra största tillgång, är det verkligen dags för oss som kallar oss gaisare att börja se om i vårt eget hus.
Visst, tanken slog mig, när jag vaknade bakfull efter Way Out West och regnet öste ner, att stanna hemma.
Men det är i de lägena gamla ideal som heder, pliktkänsla och stolthet måste plockas fram.
Vi är inte gaisare för att det är ”sköj”. Vi är gaisare för att vi har ryggrad.

Idag, onsdag, träffade supporterrepresentanter GAIS styrelse på Gaisgården för att diskutera placeringen på Västra Stå.
Från styrelsens sida och från den blivande arenachefens är tongångarna enbart positiva.
Två hinder återstår.
Polisens godkännande och diverse praktiska lösningar.
Med publiken, GAIS och arenachefens bakom kravet på en vettig läktarlösning har jag svårt att se hur detta skulle kunna falla.

Som näst sista punkt är jag glad över att vår briljante tekniska webbmaster har fixat ett räkneverk åt Gardakvarnen.se.
Siffrorna visar att vi under de senaste 30 dagarna hade 23 696 unika besökare, det vill säga ett snitt på 782 unika besökare per dag.
Våra läsare tittar på i snitt 3,7 sidor när de besöker Gardakvarnen.se.
Idag (onsdagen den 13 augusti) har vi haft 681 besökare, och de flesta av dem har varit här ett flertal gånger, för det totala antalet träffar är 2 108.
Det vore inte roligt att skriva här om hemsidan inte hade läsare som uppskattar den.

Som sista punkt, och som teaser åt en löpande upphetsning som kommer att följa, kan jag avslöja att Gårdakvarnen hade styrelsemöte ikväll och snackade enbart derbyladdning den första september.
Laddningen på Gamle Port kommer att bli den utan konkurrens bästa publaddning någonsin.
Vi kommer att ha en outsägligt cool DJ på gatuplan.
Alla kan hans namn.
I nattklubbslokalen högst upp kommer vi att ha två liveakter som slår allt som tidigare presenterats i supportersammanhang plus en gammal bekant bakom skivspelarna däremellan.
Mer fick jag inte avslöja nu, men löpande info kommer att dyka upp på hemsidan ända fram till månadens sista dag. Dagen innan derbyt.

Det ryktas dessutom om förfest en bit västerut, nattligt halsdukstifo i centrala stan och…

Vi ses 11.30 på fredag morgon.

Krossa Brajen!


Webred.


Dela