Också fallna hjältar är hjältar. Detta handlar om Christer Wallin. Han har arbetat för vår förening i 12 år. Det finns en del att sakna när det nu närmar sig sitt slut.
Christer Wallin fattade ordförandeklubban i GAIS ett nådens år. Med tanke på hur det hela började så var det en del av oss som knappast trodde att han skulle få hålla fast vid den i 12 år. Men så blev det. Och man kan nu när slutet är nära måla en bild av en förening som gick från kris, till Superettan, till Allsvenskan, till bäst i stan, till Superettan och kris igen.
Och man kan måla upp en bild av en man som stod pall för rätt mycket under de här åren. Wallin och hans sätt att sköta föreningen, hans kontakter, hans förmåga att övertyga och prata. Det står utom tvivel att Christer gjorde mycket gott under sina år vid posten. Själv kommer jag minnas honom som en som hade förmåga att också möta oss supportrar. Mitt starkaste minne blir från segerfesten efter derbyvinsten, 2008. Wallin kom till Gamle Port och gjorde en helkväll med oss andra gaisare, där. Det var en vacker kväll, och du hade stor del i det.
Du har också tagit en del obekväma möten med oss när vi varit allt annat än nöjda. När vi sålde en viss P Ericsson till lillebror i en annan del av Delsjön. Då tog möttes vi ett gäng arga gaisare och du, i konferenslokalen på mitt kontor. Det var en juldag.
Jag tänker inte gå igenom det senaste årens mindre lyckade ekonomi. Eller årets degradering. Jag vill nöja mig med att rikta ett tack för de här åren. Och skicka med dig en hälsning om att GAIS består. Vårda din tatuering, den funkar fint tillsammans med ditt leende.
/ d-day