Jag minns i mina ungdoms fagra dagar, när GAIS hade lyckats begå förlust, hur jag alltid bar den känslomässiga tyngden med mig in i arbets-/studieveckan likt en blöt filt hängandes över mig. Ovanpå detta fanns en liten djävul som kröp runt på mitt huvud och arbetade intensivt med att påminna mig om förnedringen med ett hånleende och grimaserande ansikte. Det var en kamp hela vägen fram till nästa matchdag. Likaledes svävade jag på moln när segergudinnorna hade varit givmilda och lett oss till en viktoria över någon av våra seriekombattanter. Det var tvära kast, precis som det ska vara när förhoppningarna är höga och ungdomens fana vajar på toppen av det känslomässiga berget.
Nu? En djup suck av besvikelse eller lättnad och sedan gå vidare. De emotionella topparna och dalarna är utsuddade och ersatta av olika försvarsmekanismer som håller allting på en jämn och fin nivå. En mur som byggts upp för att stå emot påfrestningarna, för att orka fortsätta. Keep on keeping on. Kanske är det produkten av flera års bottenstrid i Superettan, kanske är det att motståndarklubbarna i denna serie inte väcker så starka känslor, kanske har jag bara blivit äldre.
Förlusten mot Trelleborg svider mest för att de överlag inte var så mycket bättre än oss. Det fanns två lag med varsin tydliga matchplan och motståndarna drog det längsta strået denna gången. Något som säkert kommer vara återkommande för oss under denna säsongen.
Den minnesgode som var och kollade på försäsongsmatchen mot Trollhättan minns säkert hur GAIS bemötte deras kompakta 442 med att hela tiden byta kant med långbollar från backlinjen ut på våra wingbacks och samma taktik tog laget med sig in i matchen mot Trelleborg, som ju organiserar sig på ett liknande sätt. Inledningsvis var det med framgång och vi hittade fina ytor på kanterna, men vi kunde även spela oss framåt centralt. Trelleborg hade egentligen inget att komma med för ens efter 20 minuter. Efter det fortsätter vi att stundtals ta oss framåt utan hitta fram till något superläge, men när Trelleborg börjar hitta upp i sin press samtidigt som våra uppspel från backlinjen och kantspel tappar i kvalitet så tar sig motståndarna in i matchen. De tar inte över den på något sätt, utan lever mycket på att vinna boll högt, antingen andrabollar efter lång utspark från målvakt eller när deras press ger utdelning. Deras mål kommer till just efter långboll, vunnen andraboll, några passningar, ut på yttern som passar på överlappande ytterback som skickar in den på deras andra ytter som smugit in i planen. Hade bara (jag tror det är) Lindberg följt med i djupledslöpningen hade chansen inte uppstått. I vilket fall hade passningsvägen varit avskuren istället för att ytterbacken ska få en massa tid att precisionspassa in den. Så små marginaler är det.
I andra kom vi ut med ny energi, vilket inledningsvis mest ledde till att motståndarna fick med sig en massa frisparkar. Men sen kom vi igång och hittade en hel del inlägg och ytor framför deras mål som ledde till en del farligheter. Dock släppte vi crossbollarna och gick framåt lite rakare. Men de små marginalerna var emot oss även nu. 433-uppställningen kom lite oväntat, men roligt att Cirak får mer och mer speltid. Ladan tog då ofta position mellan mittbackarna i uppspelsfasen vilket ändå gav en slags 343-formation när ytterbackarna flyttade upp högt, men kunde sedan följa med högre upp i planen när vi etablerat oss. Såg inte helt ointressant ut det heller. Motståndarna föll ner ännu djupare och gick i stort sett bara på kontringar under större delen av andra halvlek, vilket så klart inte är fel vid en ledning. Vårt första vassa avslut kommer först i 89 minuten när Yarsuvat kommer loss. Sen punkteras matchen efter ett riktigt uselt hemarbete. Sen kommer vårt andra vassa avslut när Wängberg får dra iväg ett skott i straffområdet. Sen var det klart.
Sammanfattningsvis tycker jag att det var en bra prestation, men önskar så klart fler heta chanser och frenesi runtomkring mål. Gott så, vidare mot nya poäng.
4 kvarnar – Joackim Åberg
Hittar sin roll mer och mer och är ett nav mellan försvar och anfall med fin bollbehandling och bra passningsprecision. En väldigt bra insats denna dag.
3 kvarnar – August Wängberg
Gör det oftast bra när han tillåts fördela crossbollar och passningar och är som vanligt svårpasserad på sin kant. Gedigen.
2 kvarnar – Boris Lumbana
Knackig i första halvlek men spelar upp sig betydligt i andra och håller bra koll på Trelleborgs anfallsförsök. Tar det gula i rätt läge, så som sig bör.
1 kvarn – Går till bortaföljet som hade gött häng utanför.
Loading ...