Fy fan. Det var länge sedan jag kände mig så aggressivt besviken efter en match. Kanske hade det smugit sig in en känsla av förhoppning om att vi skulle kunna ro på Real Trelleborg och att vi dragit några lärdomar från matchen mot Värnamo. Men nej. Är det något min kära klubb kan så är det att karva upp mitt bröst, riva ut mitt hjärta och sedan krossa det framför ögonen på mig. Dags att sätta upp skyddsbarriären igen och alltid förvänta sig det värsta.
Förändringen på yttrarna i startelvan kändes på förhand ganska givna, men Boris uttåg vållade en hel del panik i leden. Befogad panik, skulle det visa sig. För även om vi började matchen med sedvanlig frenesi så inledde vi även med att slå bort flertalet bollar in i farligast möjliga yta centralt. Som tur var vann vi tillbaka en hel del tack vare en del tur med motlägg, vilket resulterade i en illusion om att vi faktiskt hade något på gång. Men illusionen försvann hastigt när motståndarna började utnyttja vårt riskabla spel till omställningar och inom 10 minuter hade kontrat fram tre hörnor och en offensiv frispark. Varav två resulterade i mål efter junior-aktiga misstag i försvarsspelet. Inte ens Hampus Nilssons sedvanligt bjussiga målvaktsspel eller Kozicas läckra reducering (hur var det med 9or i eget straffområde?) hjälpte denna dag. Vid en handfull tillfällen löste vi ändå upp Trelleborg ganska bra, men utfallet var ändå inte värt insatsen.
Andra halvlek då? Den redde motståndarna ut ganska väl, även om det syntes att de led av att själva ha tappat poäng ganska flitigt under inledningen av serien. Jag tycker att GAIS gjorde en okej ”anstormning” men varför bytena dröjde så pass länge gör mig aningen fundersam. Kan vara att vi hade mest defensivt kapital på bänken. Varför vi bytte in Kargbo istället för exempelvis Hultqvist när det var dags att tjonga in bollar i straffområdet är också lite av ett mysterium. Skulle vår irrationella ytter bytas in så skulle det ha skett tidigare, när tiderna var mindre desperata.
Överlag så tycker jag att vi måste vara mycket lugnare och noggrannare i inledningen av matcherna. Vi har 90 minuter på oss att lösa uppgiften, så vi kan gärna vara mer metodiska istället för energiska. Vi behöver inte helt maniskt jaga och pressa högt och slå avgörande passningar och allt vad det nu heter den första kvarten. Vi har en stark defensiv och bra omställningsspelare, så det är ingen fara, låt motståndarna ha bollen också och känn in matchen.
Nåväl. Det blir förhoppningsvis tredje gången gillt. När HIF kommer på besök blir det (troligtvis) återigen ett 4-2-3-1-lag som möter oss då finns det verkligen inte utrymme för allmänt feppel och bolltapp. En sak är säker, jag kommer inte ha vare sig förväntningar eller förhoppningar denna gång.
4 kvarnar – Restauranggästerna
Fullt ös på restaurangdelen hela matchen, trots den halvdana insatsen på plan
3 kvarnar – Emin Grozdanic
En av få som kommer undan med godkänt från första halvlek, även om Offia smet förbi honom en gång
2 kvarnar – Joackim Åberg
Är involverad i mycket av spelet och är vår bästa kreativa kraft sett över hela matchen. Släpper Kozica lite väl enkelt vid 1-2 målet
1 kvarn – Nikola Ladan
Är lika ospektakulär som han är stabil