Helt plötsligt händer det. Du ser bollen rinna perfekt genom och förbi motståndarnas sista försvarslinje. Du ser den grönsvarta spelaren uppenbara sig på den tomma ytan framför mål. Du ser det enorma gapet i målet dit målvakten aldrig kommer hinna. Du inser att nu, nu jävlar händer det. Hela din ryggmärg känner instinktivt att det här kommer bli mål. Händerna sträcks mot skyn i predestinerad triumf och du börjar halvt fira målet innan det ens har hänt. ”JJJJJJJJJJJJJJ”…
Men det händer inte. Du står där med käften hängandes vidöppen i förvåning och de tidigare uppsträckta händerna har nu ett stadigt grepp om ditt huvud istället, som för att förhindra det från att ramla av. Bolljäveln gick inte in i mål. Hur är det möjligt? Hur är det möjligt?.. Det är bara att sucka djupt och fortsätta må dåligt.
Ovanstående utspelade sig inte bara en utan två gånger under måndagens match mot Värnamo. Först var jag helt säker på att Boris skulle stöta in bollen efter Egnells frispark (återigen helt fantastiskt bra frispark). Allting stämde. Bollen susade in och dök ner perfekt i ytan mellan målvakt och backlinje och Boris löpning var fulländad. Allt som behövdes var en touch… Samma visa när Johan Andersson fick bollen framför fötterna efter Boris fantastiska förarbete. Allts om behövdes var en halvlös bredsida ner i hörnet…
Om bollen studsade rätt senast så gjorde den inte det i den här matchen. Värnamo gjorde ett riktigt feppligt Superettanmål på hörna och löste tre pinnar tack vare det. En första halvlek som var riktigt blek från vår sida, undantaget inledningen (känns bekant på något sätt) där felbeslut, dåliga passningar, förlorade dueller och andrabollar samt frånvaro av djupledsspel gjorde att motståndarna hade en ganska bekväm dag på jobbet så långt. Värnamo spelade och skapade väl ungefär så mycket som jag förväntade mig, men om vi inte kan bjuda upp till dans så ser det väldigt enahanda ut.
Trippelbytet i paus kom lite oväntat, men gav effekt. Som kvitto fick vi tre offside på tre minuter, vilket kanske kan tyckas vara en dålig sak, men det skickade tydliga signaler om att vi nu faktiskt försökte göra något bakom Värnamos backlinje och riva upp dem lite. Det var en jäkla energi från GAIS under hela andra halvlek, även om det stundtals var mer energetiskt än välspelat.
Allt eftersom halvleken rullade på bjöd vi på en hel del kontringslägen när de kalkylerade riskerna blev större. Men jag kände mig aldrig särskilt oroad över deras omställningar då Ousou, Grozdanic och Karlsson hade bra koll på händelserna när de väl dök upp. Jag blev mest frustrerad över att det blev en massa hörnor som kostade tid.
Sista tio-femton minuterna skapade vi en sträng med målchanser och var starka i slutforceringen. Men det som tidigare tippat över till vår fördel nådde inte hela vägen fram denna gång. Harun Ibrahims riviga inhopp är väl värt att uppmärksammas med. Skoj.
Nu kommer ett par riktigt goa hemmamatcher mot topptippade Trelleborg och Helsingborg. Två lag som sett förhållandevis trubbiga ut under inledningen. Där finns alla möjligheter att få med oss en kasse poäng inför fortsättningen. Men då måste vi prestera bra över hela matchen.
4 kvarnar – Emin Grozdanic
Även om det blev en del misstag så tycker jag att Grozdanic löser många svåra situationer med bravur och håller fanan högt under hela matchen.
3 kvarnar – Boris Lumbana
Framträdande som vanligt. Håller i bollen lite för länge ibland, men löser det som oftast också.
2 kvarnar – Nikola Ladan
Kom in och aktiverade det centrala mittfältet efter paus.
1 kvarn – Niclas Andersén
Bra defensivt. Sätter en rejäl glidtackling för tredje matchen i rad. Som tyvärr blev en hörna…