Just nu känns det som att vi vandrar Golgata fram. Lydigt fastspikade på våra egna synders kors, våra ansikten badandes i svett och blod från vår hemmatillverkade mistelkrona. Längst med vägen står alla andra superettanklubbar och kastar sten och förolämpningar på oss. Vid vägens ände väntar döden. Alltså en placering under nedflyttningsstrecket. Lidandets väg vi vandra mot avgrunden. Så känns det just nu.
Jag tror aldrig att jag har varit med om ett så utdraget lidande som den här säsongen har med sig. 2012 hade jag och alla andra redan gett upp vid det här laget, men när känslan är att vi fortfarande faktiskt kan vinna fotbollsmatcher men aldrig gör det så lever ju hoppet kvar och då blir varenda hyfsat välpresterad uddamålsförlust en sådan himla hjärtskärande historia gång på gång.
Det fanns många gaisare på planen som spelade bra fotboll igår. Men om vi ska spela possession-fotboll och ta oss runt via kanterna in i straffområdet så får vi se till att ha lite spelare som fyller på också. Straffområdet ska vara knôkat med gaisare när bolljäveln flyger in. Annars blir det ju inga målchanser. Men det jag fick mest sinnesbryt på var att tränarna lät en massa trötta och slitna fotbollsspelare springa runt på planen utan att byta ut dem. Vad var det för mening att genomföra alla byten efter motståndarna gjort mål?? Då hade vi ju ändå redan mer eller mindre förlorat matchen. Snark.
Synd att vi inte fick en riktigt bra 9a under något av transfer-fönstren, men nu har vi det vi har. Så det viktigaste nu är att gubbarna på planen fortsätter och orkar köra på. Detsamma gäller väl mig själv. Krossa allt, heja GAIS.
4 kvarnar – Agge Wängberg
Som vanligt en nästintill fläckfri prestation men hög högstahöjd.
3 kvarnar – Boris Lumbana
Dominerade mittfältet.
2 kvarnar – Emin Grozdanic
Bra i både defensiven och i uppspelen.
1 kvarn – Jonas Lindberg
Limmade ihop laget och hittade många fina passningar och instick till medspelarna. Försvann på slutet.
Loading ...