När vi missade straffen i 69 minuten satt jag och tänkte på om jag skulle inleda kvarnrapporten med att beklaga mig över hur mycket jag hatar psyknings-/väntautmålvaktenstraffar eller hur lite potens vi har i offensivt straffområde eftersom vi aldrig lyckas få bollen att penetrera motståndarnas mål, hur bra vi än spelar oss fram dit. Trots att båda är relevanta saker att gräva ner sig i så lämnar jag dem därhän, eftersom det kom att finnas så mycket roligare saker att notera från bataljen mot Öster där ute på Ullevis härliga gräsmatta.
Stefan Jacobsson pratade redan inför förra säsongen att han skulle jobba med de styrkor som kännetecknar GAIS, alltså det starka försvarsspelet och ett snabbt omställningsspel. Något som jag tror många av oss gaisare gärna ser som grundstenar i hur GAIS ska agera på planen och ha som ledstjärna när vi plockar in spelare. En röd tråd som den sportsliga ledningen uppenbarligen följt och som vi nu börjar få utdelning på när tränarna har de spelartyper på plats som de önskar. Kravbilden är så klart högre denna säsong men vi har onekligen fått en kanonstart. Mot Öster gick det undan när GAIS gick till anfall och de åtta åskådarna tillsammans med de högljudda och precis lagom förfriskade restauranggästerna gav oss alla andra en perfekt inramning. En jämn första halvlek med övervikt till GAIS där vi nog borde ha petat in någon boll.
I inledningen av andra halvlek, eller Tähti Time som det numera heter på Ullevi, såg det återigen riktigt gött ut. Det var chans bonanza första 5-6 minuterna och någonstans i ryggmärgen steg känslan av att denna fina insats snart skulle gå om intet om inte GAIS snart la en lök i nätet på någon av de fina chanser vi fick fram. Och ja, så klart kom det snart en snabb dubbel pungspark när motståndarna hade de berömda marginalerna med sig en stund senare. Fy fan.
Något som verkligen har kännetecknat GAIS under lång tid är den kombinerade oförmågan att hämta in underlägen och att samtidigt vara ett lag som aldrig tappar en ledning. Grovt räknat. Första målet vinner, helt enkelt. Detta gjorde så klart utsikterna ännu dystrare, framförallt efter straffmissen. Men det är en ny och annorlunda uppenbarelse som tar sig ner från Gaisgården till matcharenorna i år. Fanan är i topp och bröstkorgarna är utspända till max. Och när det finns solitt offensivt kapital på bänken att slänga in så kan det hända grejer helt plötsligt och GAIS vänder på matcher. Vilken grej.
Det går inte att säga annat än att jag njuter till max efter den här superinledningen och att få uppleva en sådan här vändning är underbart. Jag vet att vi är svältfödda på allt vad framgång heter, men denna luttrade GAIS-själ tänker inte dras med i någon eufori eller räkna poäng efter en plötslig rekordinledning. Jag hoppas och tror inte att det lurar några troll bakom husknuten, men om Superettan sveper undan fötterna för oss med en välplacerad low kick så vill jag ha något att hålla fast i. Först tar vi 35 poäng. Sen tar vi det därifrån.
4 kvarnar – Boris Lumbana
Var dominant under delar av matchen och hanterade den utsatta positionen som central bollfördelare med bravur. Ryggnicken i mål var riktigt fin den med.
3 kvarnar – Adnan Maric
Rev och slet, rev och slet. Och sen rev han och slet lite till. Sen bombade han in ett mål och fortsatte sedan att riva och slita.
2 kvarnar – Joackim Åberg
Bästa matchen i GAIS-karriären? Jag tror det. Fick stundtals visa upp sina fina fötter och spelförståelse.
1 kvarn – Adam Egnell
Kommer du in i slutminuterna och lägger ett mål och assist så får du även en kvarn på kontot. Det gjorde Adam Egnell. Så här kommer din kvarn, Adam.
Loading ...